Vilse i riksdagshuset

Har någon av er besökt riksdagen någon gång?
Jag tvivlar inte på att många av er har, men däremot tror jag inte många har gått runt själva, ensamma, inne på riksdagshuset? Det har jag fått smaka på.

Den 20 mars, en fredag, åkte jag ner till Stockholm med en annan tjej, Amelia. Vi hade fått i uppdrag av Unga-ST, där jag jobbar, att göra ett reportage om "Ungdomens riksdag 2009." Det är en dag som äger rum vartannat år då 349 elever från olika skolor i landet samlas för att leka riksdag för en dag. De får sitta i olika utskott och hantera motioner, lyssna på talare i plenisalen (eller kanske till och med tala själva), testa på att rösta i samband med en fråga som tas upp i plenisalen och sist men inte minst får de svar på frågor i en liten frågestund med politiker. Anledningen för att vi från Sundsvalls tidning skulle ner dit var för att elever härifrån Sundsvall anmält intresse och skulle åka ner! Vanligtvis är majoriteten av eleverna som deltar i Ungdomens riksdag från Samhällsprogrammet, men från Sundsvall hade sex killar från Naturvetenskapsprogrammet anmält intresse för att vara med.

Jag och Amelia kom ner precis i tid för att hinna filma lite och sedan försöka ta oss till ett av utskotten, som skulle sätta sig och diskutera inom kort. Vi hämtade våra "pass", som vi senare fick höra att de tydligen betydde "All access" (coolt), varav vi sedan fick hjälp av vår kontakt att ta oss till ett av utskotten med två av Sundsvallseleverna i. Väl där startade det hela efter fika och alla satte sig runt det ovala bordet. Alla platser hade en mikrofon framför sig som man trycker ner en knapp på för att göra sin röst hörd bättre. Dessa användes flitigt och det var knappast brist på intresse och engagemang bland ungdomarna. Man kan ju tänka sig att alla skulle tycka det hela var töntigt eller något liknande, men vi blev glatt överraskade. Det fanns hela tiden en hand i luften som begärde att få ordet (i utskotten pratar man nämligen inte i mun på varandra eller för en direkt konversation, man begär i stället ordet och var och en pratar försig).
I dessa utskott hanterade de så kallade "motioner", vilket helt enkelt kan beskrivas som "förslag". De flesta avslogs, men två av ca. 7-8 motioner godkändes faktiskt. Det blev dock mycket diskussion innan det och man lade verkligen märke till att en motion som låter hur bra som helst från början, kan ses som dålig efter att alla understrukit det som motionärerna inte tänkt på och som gör det hela svårt att godkänna motionen.

Nåväl, efter lunch var det samling i plenisalen och här följde en debatt om IPRED-lagen. En hel massa talare skulle upp och ta ställning till frågan. Förste talare hade 5 minuter på sig, andre 4 och resten 3 om jag inte minns fel. Det var intressant i början, men jag måste erkänna att efter ett tag blev man less på att höra talare som i tur och ordning var för, emot, för, emot, för, emot etc. och talarlistan tycktes aldrig ta slut. Så jag och min kollega bestämde oss för att gå då vi ändå fått tillräckligt mycket information och bilder till vårt reportage.
Att gå var lättare sagt än gjort...
Riksdagen är ett stort hus, ett förvirrande hus. Till och med de som fanns till för att hjälpa dig hade svårt att hitta, så hur skulle vi då hitta ut när vi både kom från pressläktaren och dessutom inte hittade någon "informationstjej" att fråga? Det var svårt... dörrar var låsta och vi visste inte hur många trappor vi gått uppför för att komma dit vi kom. Vi passade på att filma lite till WebTV - Vilse i riksdagshuset. Tillslut hittade vi tillbaka till det stora, gröna rummet som är mitt favoritrum i riksdagen och då kunde vi också hitta ut. Denna "upptäckt" filmade vi också då vi var tvungna att ha ett lyckligt slut på Web-TV. Vakterna vid utgången tittade dock lite konstigt på oss när vi gick där med filmkameran och sa:
"Vi har hittat en utgång!!!"

Emma Rådbom